DAG NUMMER ETT

Nu sitter vi här på McDonalds. Jag och Jessika. Vi har ca en timme till på oss innan planet går till England så vi sitter bara och tar det lugnt. Lite pirrigt är det men det kommer nog gå bra, efter allt pepptalk så ska det ju inte gå annat! Annars är det bra, Jessika kan inte prata men det kan dock jag och vem ska jag då prata med om Jessika knappt svara? Ett problem av högsta grad som MÅSTE lösas. Teckenspråk? Nä nu måste jag öva min engelska tills jag sak prata med David, pirrigt att bli hämtad av praktikvärdens son (som vi fantiserar är snygg, ingen bränna, lång, krulligt blnt hår) Mums. Puss på alla därhemma!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0