elinerica

Nathalie Alexandra Carlsson. Snart far du. Nästa lördag. Har du någon aning om hur nära de är? Och jag ska vara utan dig i tre hela veckor. Visst. De kanske låter som en barnlek att vara ifr¨n någon i tre veckor. Men då känner ni inte mig och Alex. De är verkligen ingen barnlek.

Jag kommer ihåg första gången jag var med Alex. Hon ringde hem till mig och jag blev jätteförvånad när hon frågade om vi skulle hitta på någonting. MEn jag svarade att jag skulle vara med någon annan men att hon väldigt gärna fick följa med. Efter den dagen vart jag och alex bara närmare och närmare varandra. Fösta gången jag var själv med alex så var vi hemma hos Alex mamma. Alex plattade mitt hår och sa att jag såg ut som en indian och sen så såg vi på film. Ovch inte vilken film som helst. Utan röda, vita rosen om jag inte minns fel. Vi var även ute och cyklade. Jag på packen. En va de bästa dagarna i mitt liv och efter den dagen så var vi närmare fram till den dagen då vi satt utanför storsjö i lekparken och skrek ut våra känslor som mamma kom förbi cyklande och sa. Men ni två sitter ju verkligen ihop. Vi brast ut i skratt men insåg senare att vi gjorde ju faktiskt de.

Men nu så ska du försvinna bort från mig. Undra vad som kommer att hända med mig nu när halva mitt hjärta och själ kommer att vara ute och upptäcka världen. Sitter och tänker vad jag skulle göra om du skulle försvinna för alltid. Jag skulle falla sönder. Men jag skulle göra som hon gör i våran älsklingsfilm alex.

"Om du dör mamma, då ska jag leva för dig!"

De skulle jag också göra. Fast innerst inne så skulle jag leva i en plastbubbla. Ingen skulle kunna prata med mig och jag skulle inte kunna prata med dom. För hur slka jag kunna leva på riktigt då halva jag är borta? Jag älskar dej Alexandra Carlsson. Ingen kan ta platsen som du har i mitt hjärta. Du är underbar. ♥